När jag var fältflygare på F12 i Kalmar på 1960-, 70-talet fanns det en flottiljpolis som mycket inspirerande berättade om bin och biodling. Hans namn var Göte Svensson. Tyvärr dog han för några år sedan så jag fick inte möjlighet att diskutera biodling med honom.
Göte var en mycket erfaren biodlare med 150 – 200 bisamhällen. Han var även bitillsyningsman.
Jag har, då jag gick dagtjänst, tillbringat många timmar i flottiljvakten på F12 och då lyssnat på Götes engagerande berättelser. Jag kommer väl ihåg många av Götes råd och beskrivning av erfarenheter och dessa har, trots att många år har förflutit, varit till god nytta för mig.
Jag bestämde mig då att någon gång i framtiden ska jag bli biodlare. Att det det skulle dröja mer än 50 år hade jag nog inte tänkt mig.
Jag har sedan F12-tiden läst en hel del om biodling och försökt att lära mig så mycket som möjlig. Tyvärr har det ju bara varit teoretiskt tills för några år sedan.
Jag anmälde mig 2009-2010? (måste kollas) till en Nyböejarkurs i biodling i Linköping. Kursen bestod av en teoretisk och en praktisk del.
Jag gick med som medlem och fick då Bitidningen som ges ut av SBR, Sveriges Biodlares Riksförbund.
En stående artikelserie i Bitidningen har varit “Året i bigården”. 2012 var det Pasaga Ramic som skrev artiklarna, en i varje nummer. Eftersom Pasaga bor i Örebro var de mycket intressant att följa hans berättelser. Jag noterad e också att det fanns en god överensstämmelse mellan Pasagas syn på biodling och den som jag minns att Göte Svensson hade.
Pasaga kom hit från Bosnien 1995 efter kriget där nere. I Bosnien var han en stor biodlare och satt med i styrelsen för Bosniska biodlare. Tyvärr förlorade han allt i kriget och flydde till Sverige.
Biodlingen har dock betytt att han har kommit in bra i det svenska samhället.
Jag tog kontakt med Pasaga vid årsskiftet 2012-2013 och frågade honom om han kunde hjälpa mig att komma igång med biodling. Han frågade mig om jag ville bli biodlare eller honungsproducent. Jag svarade att jag ville bli biodlare.
Vi träffades och vi fick god kontakt med varandra. Vi kom överens om att Pasaga skulle leverera två starka övervintrade samhällen i maj. Han skulle också handleda mig på plats här i Golstavik 10 – 12 gånger under säsongen. Han skulle också hjälpa till att göra avläggare så att jag skulle få ytterligare ett par samhällen. Han garanterade också att jag skulle få minst 50 kg honung per samhälle.
Övervintringen har gått hyffsat. I vintras när jag kollade levde alla invintrade samhällen.
I april när jag kollade fodertillgången konstaterade jag att två samhällen hade dött av svält. Sannolikt hade de varit utsatta för röveri eftesom de hade fått lika mycket foder som övriga samhällen. Det innebär att jag har 18 samhällen fördelade på Golstavik 8, Hälglöt 4 och Högby 4.
Vi var ute på en cykeltur längs Svartån med Britt-Marie och Ulf Gustafsson på förmiddagen när Tomas Jakobsson ringde och berättade att bina svärmade. jaha, skulle jag avbryta och åka hem eller fortsätta cykelturen som planerat. Jag bestämde mig för det senare.
När vi kom hem satt bisvärmen lågt i den nordöstligaste svartavinbärsbusken. Jag tog fram min svärmfångarlåda och klädde mig i bikläder. Ställde lådan under svärmen och skakade till ordentligt. Merparten av alla bin ramlade ner i lådan, på med det ventilerade locket och så får svärmen vänta tills dagen därpå.
Eftersom bina utanför lådan vill in kan man på goda grunder anta att drottningen finns inne i lådan.
Dagen därpå var det dags att ta hand om svärmen. Alla bin satt tätt och tyckte “att livet var pyton”. Jag brukar ta lådan med svärmen och skaka ner bina i en ny kupa. Denna gång hade jag bestämt mig för att låta bina göra jobbet.
Jag iordningställde en ny kupa med en låda med slungade ramar och en låda med mellanväggar där en ram med yngel från G03 hade hängts in, Jag ställde upp en skiva framför kupan och tog svärmlådan med alla bin, ställde den på högkant och vek undan locket.
Nu händer ett fanatastiskt skådespel. Några bin får uppenbarligen koll på att det finns en ledig kupa med yngel och att den är utan drottning. Full fart framåt.
Man kan konstatera att det är trångt i portgången. ändå är flustret helt öppetmen det blir stockning då ca 20000 – 40000 bin ska in i kupan.
Bina hjälper varandra att marchera in genom att skapa levande broar som andra bin kan vandra på. Likaså guidas bina geom att en del bin står med bakkroppen “i vädret” och utsöndrar ett luktämne samtidigt som de skapar en luftström med vingarna. En form av luktfyrar.
Efter ett par timmar hade hela svärmen marcherat in u den nya kupan och satt igång med att bygga ut ramarna. För att lyckas med detta fick svärmen foder i form av foderdeg.
Jag blev förånad att det gick en svärm så långt in på sommaren. Man brukar säga att från och med juli så är det slut på svärmar.
Erik höll på att fälla träd när svärmen gick. Det är fashinerande att befinna sig nära en svärm. Intensiteten, ljudet och de i stort sett ofarliga bina.
Det är vanligt att svärmar “mellanlandar” på samma ställe som tidigare svärmar. Så var även fallet med denna svärm. Den satte sig på samma gren och buske som den förra svärmen. Tacknämligt på bra arbetshöjd.
Sedan förra svärmen hade jag modferat locket till svärmfångarkupan och på detta monterat en “bitömmarmodul” bakvänt. Dvs bina utanför låda kan ta sig in i den men inte tvärt om.
Jag ställde upp en ny kupa på samma sätt som tidigare och placerade en bräda framför. På samma sätt som förra gången var det full fart in i den nya kupan.
Jag har även i år haft tre bigårdar. En bigård här hemma i Golstavik med 10 platser samt en observationskupa, en bigård hos Ove Johansson i Hälglöt med 6 platser samt en bigård hos Gunnar Gustafsson i Högby med 8 platser.
Jag har under några år haft problem med att bina från en del samhällen har varit mycket ilkskna och svårhanterliga. Jag gjorde ett försök förra året att byta drottningar i några samhällen men jag misslyckades.
I år bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Jag bokade tre Elgondrottningar av Erik Österlund i Hallsberg och hämtade dem 2020-08-15.
Jag ville byta drottningar i samhällena G10, H06 samt Y02. Dessa samhällen har varit näst intill omöjliga att jobba med pga att de varit så aggressiva.
Problemet när man ska byta en drottning är att hitta den befintliga drottningen samt att få bina att anta den nya drottningen.
Jag genomförde bytet genom att “sila” alla bin genom ett spärrgaller.
På en ny botten placerades en låda med slungade ramar och ovanpå den en låda med mellanväggar och därpå ett spärrgaller och överst en tom låda.
Lisa “Örnöga” Olausson var med och assisterade. Jag tog ram för ram, kollade om drottningen fanns ppå ramen, hittade vi henne inte skadade jag av alla bin i tomlådan och “pressade ner dem genom spärrgallret med lite rök.
När nästa alla rama var skakade kollade vi kvarvarande bin i tomlådan och där hittade vi den befintliga drottningen, mosade henne och packade ihop samhället.
Mellan två av ramarna i den översta lådan placerades den nya drottningen i en bur.
Överst en foderlåda med sockerlösning.
Vi gjorde på detta sätt i alla de tre aktuella samhällena. Lisa hittade den gamla drottningen varje gång. Jag såg att det fanns bin i lådorna.
Efter kontroll ca 7 – 10 dagar efter bytet kunde jag med glädje kontatera att alla de trenya drottnignarna var antagna och att det fanns gott om ägg och yngel.